Hedvig Holmström
1846 – 1926

– Jag heter Hedvig Holmström men kallas för Hedda. Året är 1875.

– Vi höll på att förlora hela vårt livsverk i den stora branden, ni känner väl säkert till att Hvilan Folkhögskola stod i lågor? Allt vår familj ägde brann upp.

– Som tur är så är undervisningssalar, lantbruket och butiken kvar. Med all den hjälp vi får från folk i byn står vårt boningshus snart som nytt igen.

– Vi har kämpat för att ge landsbygdens söner och döttrar tillgång till allmän bildning. I Danmark finns det till och med folkhögskolor för kvinnor. Varför ska inte vi ha det?

– De kurser som vi har haft för kvinnliga elever har uppmuntrat dem till andliga intressen. Jag som är uppvuxen i en kyrklig familj har fått ta del av språk och litteraturundervisning och kan ta till mig musik och poesi, vilket också ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

– Det kan vara svårt för deras mödrar att förstå varför deras döttrar ska intressera sig för annat än hushållsarbete.

– Men det ska jag säga, att hushållsarbete, slöjda och trädgårdsskötsel är något som eleverna får med sig från Hvilan utbildning, kvinnorna kan inte sitta och läsa hela tiden, 8 timmars trädgårdsskötsel står med på schemat!

– Jag undervisar dem i litteratur, hälsolära och sång. Tyvärr har jag inte den tid till att undervisa som jag hade önskat, jag är en gift kvinna och har barn.

– Tid finns det däremot alltid för diskussionsövningar med de kvinnliga eleverna. Då pratar vi om viktiga frågor som Vad mannen har att iaktta i sitt umgänge med kvinnan? Anses den bildning som flickskolan meddelar, tillräcklig för landsbygdens kvinnor?

– En plats för kvinnor att träffas på och diskutera sådana frågor anser jag vara nödvändigt för dem om de ska fostras till goda medborgare. Hur ska annars kvinnor kunna stå till tjänst och ta sitt ansvar för landet? För det kommer att behövas, vi består av hälften av alla i landet och värnplikten borde innefatta alla som kan kämpa oavsett kön den har.