Det ni inte ser
”Det ni inte ser” är ett samarbete mellan Burlövs kommun och Film i Skåne med stöd av Svenska filminstitutet. Burlövs kommun har tagit initiativ till samarbetet för att stödja det arbete lärare i Burlövs kommun gör idag när de undersöker hur bilder (stillbilder och rörliga bilder) kan användas för att utveckla undervisningens kvalitet. Lärarna kan redan idag se att användningen av bilder kan gynna alla elever, men menar att det är särskilt viktigt för elever som av olika anledningar har behov av att få tillgång till ett flertal uttryckssätt.
Ett långsiktigt syfte med utvecklingsarbetet är att ge Burlövs kommun förutsättningar för att utveckla barns och elevers visuella litteracitet och ge dem möjligheter att använda visuella representationers potential i sitt lärande och identitetsskapande. För att detta ska kunna ske behöver både pedagogernas förmåga att använda visuella representationers potential i undervisningen och pedagogernas förmåga att tolka/bedöma elevers arbete med visuella representationer utvecklas. Inom ramen för utvecklingsarbetet ”Det ni inte ser” har filmens potential att vara ett verktyg för att lära och dela erfarenheter med andra undersökts.
I den första delen av samarbetet har film använts som ett sätt att synliggöra flickor som har adhd och deras erfarenheter av skola. Vi vet idag att undervisningen inte anpassas tillräckligt för flickor med adhd. Vad kan det finnas för förklaringar till detta? En förklaring kan vara att det uppmärksammades först 1994 vid en konferens i USA att flickor kan ha adhd, och om vi tar del av det som är skrivet idag och framtaget av Specialpedagogiska skolmyndigheten kan vi exempelvis i Delaktighet i skolan för flickor och pojkar med adhd (2016) läsa att det finns: ”föreställningar om hur adhd yttrar sig som gör att flickors funktionsnedsättning inte alltid upptäcks och därmed inte heller behovet av specialpedagogiskt stöd. Risken finns att de inte blir aktuella för kartläggning och inte heller specialpedagogiska insatser. Utan att kunskap om vad det är som påverkar flickors lärande finns en risk att de inte får rätt insatser.” (32) Samma myndighet gav i fjol ut Genus och specialpedagogik – praktiknära perspektiv. En vetenskaplig antologi från Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Enligt antologin är det inte enbart i skolan som flickor ofta är osynliga, utan också i vetenskapliga sammanhang. En förklaring till detta är att diagnoskriterierna till stor del utgår från forskning om pojkar med adhd. Många flickor har inte det utåtagerande beteende som ofta förknippas med adhd, eftersom de snarare vänder sina svårigheter inåt (19). Detta kan få till följd att flickor med outredd adhd utelämnas till sin egen (o)förmåga att klara skolsituationen och får i tysthet betala ett högt pris för sina svårigheter. Flickorna lyckas dölja sina svårigheter i skolan och lägger ner så mycket tid och kraft på att studera och prestera att problemen inte märks förrän långt upp i skolgången och då ofta i form av depression samt utmattnings- och stressymptom. För lärare är det viktigt att veta och förstå att adhd hos flickor ibland inte överensstämmer med den typiska bilden.
Inom ramen för samarbetet har dels en intervjufilm med Sofia Lundberg Söderling gjorts av filmaren och filmpedagogen Pia Ivarsson, dels har flickor med adhd (och autism) under handledning av Pia och filmaren och filmpedagogen Malin Andersson skapat egna filmer på ett filmläger sommaren 2019 i Ystad Studios Visitor Center.Filmerna från lägret av Tay Kampèn, Linnea Olander och Magdalena Åström finns tillsammans med intervjufilmen med Sofia samlade på denna sida. Här finns dessutom två intervjuer med Tay och Linnea gjorda av Maria Söderling.
Vår förhoppning är att dessa filmer ska nå lärare och andra som möter flickor med adhd för att lärares förståelse för flickornas problematik ska öka samt också väcka deras intresse för filmmediets möjlighet att bearbeta och dela erfarenheter.
I den andra delen av samarbetet har ett fokusgruppsamtal genomförts med fem erfarna filmpedagoger. Samtalet är dokumenterat i rapporten ”Man tror ju gärna att man suger in det i blodet bara genom att se på film” – Ett samtal om film och lärande, som ni också kan se här intill. Syftet med rapporten är att systematisera och beskriva filmpedagogers erfarenheter av filmpedagogiskt arbete och förhållningssätt till filmpedagogiska metoder så som de framkommer i samtalet.
Ladda ner som pdf här
